Jag tänkte skriva om bland annat te och hälsan, men först så vill jag hälsa våren en varm välkommen med matcha. Grönt och gott som våren, matcha ser ut och smakar underbart.
Det har varit några veckor nu med besök hos min japanska temästerinna. Förra fredag gick jag igen till lektionen hos henne. Jag gick in i terummet och vi hälsade varandra. Jag hälsade också de andra praktikanter som var redan där.
En praktikant var en väldigt vänlig japanska som alltid tog med sig några bakelser hemifrån för oss att smaka. Hon är gift med en svensk och pratar väldigt bra svenska. Jag har inte sett henne i två lektioner, så jag blev glad att se henne igen (och absolut beror inte bara på bakelserna hon bjuder oss på alltid).
Hon gjorde matcha för alla att dricka med godisarna. Jag frågade hur kan jag hjälpa henne. Jag fick vispa teerna och ta dem till terummet. Hon gav mig en kopp i taget att ta till terummet. Vid tredje turen med kopparna, hon var vid disken och diskade. Jag tog två kopparna som var kvar och gick med dem till terummet, men innan jag nådde dörren, hörde jag henne stoppade mig. Hon skrattade och viskade: Det är oartig att ta två koppar på samma gång. En kopp i taget. Oj, pinsamt, skrattade jag. Jag tackade henne för upplysningen och vi gick in tillsammans i terummet med en kopp i var sitt hand.
En annan praktikant var en äldre japanska dam som är troligtvis lika gammal som sensei. Det är nu tredje gången vi råkades på samma lektion. Den här gången vi pratade lite mer med varandra, men det kanske beror på att jag vågade att fråga mer om henne också, vilket jag inte gjorde tidigare av aktsamhet att hon är mycket äldre än mig.
En annan praktikant var en svenska dam som har ett namn som påminnar mig on solen och väldigt trevlig att prata med. Hon är gift med en läkare, som hämtade henne efter lektionen, och då var vi i köket och diskuterade om Tetsubin (järn kittel) som man brukar använda till att koka vatten till te, som kan ju samla rostar om man inte torka kitteln ordentligt, men han förklarade att: Det är bara bra, så länge det är inte för mycket. Vi behöver ju järn i blodet, förklarade han. Det var bra att ha en förklaring till detta, tackade vi alla honom.
Lektionen gick underbart den här gången, där jag nu förutom Ryakubon börjar mer och mer få öva på 茶箱 Chabaku också. Sensei tyckte jag var duktig i fredags och "är med" i lektionen. Jag var annars ofokuserad förra gången, tyckte jag själv. Men det beror på att du är en duktig lärare, svarade jag till sensei, och hon skrattade. Jag tycker hon är väldigt söt och rar äldre dam.
Jag var också mera självsäker med förberedelse ceremoni i köket. Ja, jag vågade mer plocka saker, även om jag var inte säker att det var rätt, vilket gör att jag blir rättad av sensei och andra praktikanter av högre grad oftare också, så att till slut kan jag komma ihåg sekvenserna av ceremonin. Och med tiden lär jag också som sagt mera viktiga japanska seder och etiketter.
Tack till sensei och för alla te ceremoni kunskaper hon ger oss elever, och tack för alla underbara te kamrater. Ni gör de här teceremoni stunderna så härlig och lärorik att komma till alltid. Till nästa gång igen! Och ni som läser är jag bara glad att kunna dela med er den här härliga stunden. Trevlig vår alla!
.. for chadao ....
Photo: En Kopp Zen Tehus
